Andra varvet Juni 2006

Denna Shettis verkade jag under en längre period för ett par år sedan. Hovarna blev då fina och allt fungerade utmärkt.
I Juni 2006 blev jag ombedd att komma tillbaka för hästen hade blivit liggande 4 dagar efter en verkning.
Vilket naturligtvis är helt oacceptabelt!
Alla bilderna visar vänster bakhov men dom övriga hovarna så motsvarande ut.
Detta foto är taget "under magen" innan jag började verka. Tyvärr ser många Shettisar ut så här i fötterna.

 

 

 

Denna bild är tagen samtidigt med den ovanför och det är 3 veckor sedan han verkades förra gången. Som man tydligt ser är hoven verkad på ett bra sätt men den har ändå blivit alldeles för lång. Det finns inga utflytningar eller uttöjda lamellränder och hovväggens tjocklek är ungefär lika runt om.

Verkningarna är således utförda på ett bra sätt men tyvärr för sällan. Intervallet har varit 6 veckor vilket oftast är alldeles för långt på en Shettis. 6 veckor på en liten häst motsvarar ungefär dubbelt så lång tid på en dubbelt så stor (tung) häst.
Första gången jag verkade hästen var jag mycket försiktig för att inte riskera att ta för mycket någon stans som skulle kunna riskera att göra honom öm. Resultatet blev ändå att han i princip låg 4 dagar efter verkningen innan han började gå omkring på riktigt. Vart efter dagarna gick rörde han sig bättre igen och när det efter 3 veckor var dags för ny verkning rörde han sig riktigt hyfsat.
Vad gör man med en hov där det enda tydliga felet är att den är fruktansvärt ur balans?
Det inlagda strecket visar hovens tyngdpunkt och borde således också visa stödytan mittpunkt. (Tyngdpunkten ligger där traktstödens lamellrand slutar). Det borde med andra ord ha varit lika mycket stödyta till vänster och höger om strecket. Felaktig verkning med för långa tår och för höga trakter är det som brukar skapa denna obalans. Problemet på dessa hovar var bara att det inte fanns en massa som tydligt visade att det ville bort.

Att verka i sulan underifrån för att på så sätt korta tårna är helt otänkbart eftersom det skulle minska avståndet mellan hovbensspetsen och marken vilket garanterat skulle göra hästen halt och även skapa ett tillstånd som är mycket tidsödande att rehabilitera och mycket smärtsamt för hästen.

Således kvarstår bara att verka undan hovväggen för att få bort dom felaktiga brytkrafterna som bryter tåväggen framåt och gör den längre. Om hästen hade röntgats skulle diagnosen ha blivit kraftig "hovbensrotation" men det behövs inge röntgen för att ställa den diagnosen det syns ju på långt håll utan att ens lyfta på hoven. Diagnosen "Hovbensrotation" är ju helt ofarlig så det är ju ändå ingenting att bekymra sig om men jämför tåväggen vinkel på den översta bilden med bilden nedanför.
Dessa bilder är tagna efter min fjärde verkning med 3 veckors intervall. Det finns som synes fortfarande lite trakthöjd som vi gärna skulle vilja bli av med men den tydliga nya vinkel på tåväggens övre del visar att "Hovbensrotationen" är på våg bort med raska steg. Denna underbara lilla häst hade så fruktansvärt bråttom att återställa sina hovar att den tyvärr fortfarande efter tredje verkningen fortfarande blev öm av verkning men efter den fjärde verkningen visade den bara ytterst lite stelhet direkt efter verkning och sedan var det full fart. Nu är det strax dags verkning nummer 5 och ägare berättade på telefon att nu har han tagit täten i flocken.
Tåkortningarna jag har gjort på denna häst hör inte till "grundkursen" och jag avråder på det bestämdaste från att någon provar på egen hand.
  Fortsättning följer.