Den här hästen gick och bar på obehandlad Borelia i tre års tid innan den fick rätt medicinsk behandling. Borelia ger ju ofta fångsymptom så man kan ju säga att hon gick med akut fång i tre års tid. Under dessa år plus ytterligare ett år efter fick hon traditionell skoning av en traditionell hovslagare.

Jag törs knappast säga det men hovarna ser faktiskt riktigt fina ut nu mot vad dom gjorde förut.

Tyvärr finns det inga bilder på hur hoven såg ut innan jag verkade den första gången men vi kan ju säga att jag redan har verkat bort en hel "vanlig" trakthöjd för att avlasta tådelen. Vinkeln på tådelen ger ju en fingervisning om var vi började.

Första gången jag träffade denna enormt viljestarka dam kunde hon knappt gå ett enda steg och låg i princip 23 timmar per dygn. Hur konstigt det en låter så har hon trots allt haft glimten i ögat hela tiden och nu kan hon faktiskt gå riktigt hyggligt (på sin nya stödyta i hovens bakre del).

Veterinären och hästen ägare har hela tiden varit överens om att hästen inte behöver tas bort på grund djurskyddsmässiga skäl. Om det inte hade varit för denna okuvliga glöd i hästens ögon hade jag nog själv varit tveksam men hon redan blivit betydligt bättre så det känns lite dumt att ta livet ifrån henne när hon är så klart på bättringsvägen.

Just nu går vi och väntar på att få se röntgenbilderna så att det går att bedömma vad som egentligen är rätt och vad som är fel.

Sulan är som synes enormt öververkad i tådelen (jag har naturligtvis inte rört sulan i tådelen utan bara kortat tårna och sänkt trakterna) och det är bara någon enstaka millimeter mellan spetsen på hovbenet och ytterkant på sulan men just det är ju lätt att se utan röntgen.

Vi kan väl säga att veterinären inte är särskilt förhoppningsfull om att rehabiliteringen skall lyckas.

Min gissning är att hoven har ca 4cm "hovväggshöjning". Dvs att kronranden har tryckts upp långt över sin normala position.