Vem är Ove Lind?
Inom hästnäringen finns det folk som är intresserade av hästar, av ridning och av tävling. Mitt intresse är av hästarna och att hjälpa dem på bästa möjliga sätt. Detta försöker jag göra genom att göra den grundforskning som helt tydligt inte gjordes när dagen hovvårdstradition skapades för länge sedan och att sedan föra ut denna kunskap till hästägarna.

Jag är drygt 50år, kallar vår hästgård i Småland för hemma även om det har blivit väldigt mycket resande på sistone. Jag har ett antal högskoleutbildningar inom olika områden i "ryggsäcken" men det är mycket mer givande att jobba med att hjälpa hästar. Min bakgrund gör att jag har mycket stor erfarenhet av utbildning först 18 år som mottagare och sedan 25 år som givare.

Första gången jag red på en häst och klappade en fölunge var jag visst 4år och från då till jag var 17 tillbringade jag somrarna på en bondgård på västkusten. Det var en ganska liten gård men där fanns både arbetshästar, kor, grisar och höns. De sista somrarna skötte jag gården själv under höskörden eftersom bonden var vid så dålig hälsa. Han dog när jag var 19. Som för så många andra blev det sedan en paus i häst och djurhållningen. I mitt fall på ungefär 20år medan jag utbildade mig och gjorde karriär i IT-branschen.

Min första egna ridhäst köpte jag 1998 och sedan blev det fler och fler. Som mest hade vi nio stycken. Var av en naturlig flock med hingst, två ston med föl som gick tillsammans (och fölade) ute i en stor skogshage. Helt underbart. Jag har alltid haft barfotahästar som har gått ute om natten 365 dagar om året. För mig är det helt naturligt och självklart. Om hästen inte är gjord för att klara den påfrestning som vi utsätter den för så kanske vi inte ska utsätta den för dem.
Nu för tiden handlar hela mitt liv om hästar i en eller annan form. Antingen är det forskning om hovfunktion och naturlig hästhållning, utbildning av hästägare eller rehabilitering av så kallat hopplösa hovproblem.

Under 4 år har jag jobbat ca 6 månader om året i USA vilket naturligtvis har breddat min erfarenhet enormt eftersom det är en stor skillnad på hovproblem i öknen och på en svensk lerig åker men eftersom hästarna är de samma går det utmärkt att ta med sig erfarenheterna från den ena miljön till den andra. Det har även givit mig en fantastik möjlighet att studera vilda Mustanger i Nevadaöknen.

Jag vet att många tror att jag är "barfotafanatiker" men det är helt fel. Det enda som intresserar mig är att få hästarna friska. Många hästar lever tyvärr inte ett liv som gör dem tillräckligt friska för att kunna gå barfota och då måste de naturligtvis ha hovskydd. Det finns massor av olika hovskydd på marknaden (både påspikbara och avtagbara) men problemet är att den hopplöst uråldriga järnskon är det absolut sämsta och det absolut vanligaste. Det finns idag många andra påspikbara hovbeslag som inte förstör hovarnas funktion som traditionella järnskor gör.

När jag började hämta hovar på svenska slakterier för våra utbildningar (2003) så fanns det i princip inga väl-verkade hovar. I dag är det nästan svårt att hitta tillräckligt många hovar som är tillräckligt felverkade för att fungera i utbildningssyfte. Det känns fantastisk roligt att ha fått vara med och skapa denna förbättring av svensk hovstandard. Mitt nästa mål är att få hästvärlden att acceptera att hovbenet inte hänger i hovväggen och att hela hovens undersida därför måste få vara med och dela på hästens vikt.

Just nu ser det ut som om min tid återigen kommer att delas mellan USA och Sverige och här hemma hoppas jag få möjligheten att tillsammans med något framsynt företag få möjlighet att hålla minst 100st GRATIS 3 timmars föreläsningar om "Vad du som hästägare själv kan göra för att förebygga och rehabilitera fång". Min förhoppning är att lyckas sprida denna kunskap till tillräkligt många för att få skapa en förändring av samhällets syn på hovens uppbyggnad och funktion.

Med hopp om friskare och lyckligare hästar
Ove Lind