I artikeln om ”Vävning och krubbitning” i tidningen Hästfocus nr 12/2009 står att läsa att om resultat från en Australisk och en Japansk studie där det framkommit att krubbitning är vanligast från 2-8 timmar efter utfodring. Detta är ju helt fantastiskt eftersom det ger oss en mycket klar indikering för hur vi, på ett mycket enkelt sätt, skall gå tillväga för att lösa problemet med krubbitning. Se bara till att det alltid är mindre än 2 timmar mellan utfodringstillfällena eller snarare att hästen aldrig står utan mat längre än 2 timmar i sträck.
Fakta om hästen matsmältningssystem:
- Den mat hästen äter stannar i magsäcken förhållandevis kort tid. Ibland så lite som 12 minuter (men man har även hittat matrester som funnits kvar i magsäcken på vissa hästar efter 24 timmar).
- Maten transporteras genom tunntarmen med en hastighet av ungefär 30 cm/minut vilket leder till att maten endast befinner sig i tunntarmen i ungefär 90 minuter. Dvs. 1,5 timmar efter att maten har lämnat magsäcken så är även tunntarmen tom.
- Hästens produktion av matsmältningsvätskor som saltsyra, galla och bukspott kan öka och minska men aldrig stängas av helt och hållet. Dessa vätskor har en irriterande och i vissa fall frätande effekt på tarmväggens insida om tarmen är tom och vätskorna således inte blandas med maten som det är tänkt.
Perioden 2-8 timmar efter utfodring sammanstämmer således helt och hållet med att tunntarmen då har blivit tom och matsmältningsvätskorna, som då fortfarande produceras med full kapacitet, börjar irritera tarmväggens insida.
Hästen är i sitt naturliga tillstånd ett betande djur och skall ägna större delen av dygnet åt att ”pilla i sig mat” och som vi förstår av ovanstående studie aldrig göra pauser i ätandet som är längre än 2 timmar. Det känns lite onödigt att säga men vildhästar är naturligtvis inte krubbitare så den helt avgörande frågan är således hur vi skall kunna efterlikna det naturliga ”pillandet efter mat” från vilda hästar på våra tama och ibland uppstallade hästar.
13 års experimenterande med fri tillgång på grovfoder för mina hästar har lett fram till att de nuförtiden får sina höbalar serverade inpackade i hönät av grovt nylon med en rutstorlek på max 4 cm. Detta gör att de kan hålla på att ”pilla i sig” maten under mycket lång tid utan att för den skull få i sig för stora mängder.
Man måste komma ihåg att hästens mättnadskänsla kommer av att den har tuggat tillräckligt mycket och inte att magsäcken blivit full. Pillandet för att få ut höet ur de små nätrutorna gör att de tuggar mycket noggrannare och då upplever sig mätta och därför bara äter så mycket de behöver i stället för så mycket som de blev serverade. Det har även visat sig att det är av helt avgörande betydelse att höet aldrig tar slut för att hästarna skall anpassa sitt ätande till sina behov i stället för till konkurrenssituationen. Man skulle kunna säga att inte förrän hästarna har glömt bort att maten kan ta slut så börjar utfodringen fungera optimalt.
Jag har gjort experiment med hästar på lösdrift i rasthagar med kontinuerlig men begränsad tillgång på hö som trots detta då och då börjat bita på staketstolpar och stallinredning och det har visat sig att detta beteende direkt upphört när hästarna har fått tillgång till grenar och kvistar från lövträd att äta på. Nu skall sägas att det aktuella höet var vad jag brukar kalla ”industri hö” dvs. hö bestående av endast 2 gräsarter och garanterat fritt från ogräs och förvedade växter. Jag tolkar hästarnas beteende som att de av någon anledning vid vissa tillfällen har behov av förvedade växter för att matsmältningssystemet skall fungera optimalt.
Fakta är att:
- Hästen i tunntarmen tar hand om alla kortare kolhydratkedjor som socker och stärkelse medan de riktigt långa kolhydratkedjorna som bygger upp till exempel förvedade växter (cellulosa) skall jäsas i tjocktarmen. Hästar är kapabla att producera upp till 75% av den energi de behöver från jäsningen i tjocktarmen där fettsyror, protein och vitaminer även kan skapas. Detta kan naturligtvis bara ske om tjocktarmen får tillgång till de ”råvaror” (dvs. tillräckligt långa kolhydratkedjor) den behöver för denna process.
Vi har även provat att ge hästar som lever i skogshagar tillskottsfoder innehållande både vitaminer, mineraler, spårämnen och omegafettsyror som normalt ger stora positiva förändringar hos hästar som lever på ”industrihö” men på dessa ”skogshästar” syns i princip bara marginella förändringar vilket jag tolkar som att de redan hade tillfredställt behovet av dessa tillskotts-ämnen i sin naturliga miljö.
Mina slutsatser av ovanstående är:
- Att i princip kontinuerligt pilla i sig maten 1 strå i taget är helt avgörande för både hästen mentala och fysiska hälsa.
- Hästen har utöver hö även behov av förvedade växter för att matsmältningssystemet skall fungera optimalt.
Vilken otrolig tur att detta är så otroligt lätt för oss att ordna!
- Servera hästen hela höbalar packade i hönät med max 4cm stora rutor. Detta ger hästen tillgång till grovfoder hela dygnet utan att du behöver stressa till stallet vare sig tidigt på morgonen, på lunchen eller sent på kvällen.
- Se till att det alltid finns kvistar och grenar av lövträd (dock ej björk och al som de oftast inte vill äta) i hagen.
Tänk om alla problem var så här lätta att lösa.
Videofilmer, fler bilder och inköpsmöjlighet av hönät med små rutor hittar du hos Institutet för Sund Hästhållning, www.SundHast.se.
Ove Lind